Ett par saker ledde fram till att jag bestämde mig för att laga indiskt. Först och främst saknar vi en bra indisk restaurang i närområdet. De som vi hittills har testat har varit knappt godkända, om ens det. När vi sedan såg ett avsnitt av engelska Kitchen Nightmares där Gordon Ramsay tar sig an ett “curry house” i Nottingham var saken klar; inspirationen kom flödande och det var dags att leta recept.
Jag har nyligen kommit fram till att vi har en riktigt bra samling kokböcker här hemma. Det lilla biblioteket är inrymt i ett hörn i köket och består, enligt mitt ögonmått, av cirka 15 böcker. Lyckligtvis finns där också en indisk kokbok: “The World’s Greatest Ever Curries” (en titel som förpliktigar om något) av Mridula Baljekar och ur den väljer jag ett recept på kyckling tikka.
Receptet förslår att man använder ett knappt halvkilo kycklingfiléer men jag bestämmer mig för att göra en dubbel sats. För min del brukar den metoden vara något av ett vågspel eftersom jag allt som oftast glömmer att dubbla någon eller några av de ingående ingredienserna. Ibland gör det ingen större skillnad medan det andra gånger kan ha en påtaglig effekt på det slutliga resultatet.
Först skär jag kycklingfiléerna i mindre och någorlunda fyrkantiga bitar. Därefter blir det till att blanda såsen som filéerna ska marineras i. Även detta (i likhet med egengjord ärtsoppa) är ett recept som kräver framförhållning och planering med anledning av att kycklingen, helst, ska få ligga till sig över natten i kylskåpet. Såsens bas består av icke smaksatt yoghurt och jag använder en ekologisk variant som påpassligt nog har stått bortglömd i kylen ett tag. Tre deciliter yoghurt blandas med två teskedar av riven ingefärsrot, krossad vitlök, chilipulver och salt samt en fjärdedels tesked gurkmeja, fyra matskedar citronsaft och en matsked hackad färsk koriander. Det behövs även en matsked vegetabilisk olja för att pensla kycklingfiléerna med innan de ska in i ugnen.
Tolv timmar senare har kycklingen marinerat klart. Boken föreslår två olika tillredningsmetoder: filéerna kan placeras i en ugnssäker form alternativt träs på, i förväg blötlagda, grillspett. I boken har de en bild på det tidigare nämnda tillvägagångssättet varför jag också väljer det. Enligt receptet ska kycklingen köras på grilläget på medelhög värme i 15 till 20 minuter. Med vår ugn är det dock inte riktigt fallet, den kräver som alltid en bra bit längre tid än så. Någonstans mitt i grillningsprocessen blir jag osäker på om jag har gjort rätt. Mina kycklingfiléer ser ut att bada i betydligt mer sås än vad de som är på bild i boken gör. Jag bestämmer mig därför för att fiska upp kycklingen ur såsen och flytta över den till en ny ugnsform. Därutöver alternerar jag mellan grilläge och vanligt varmluftsläge för att vara säker på att filéerna blir ordentligt genomstekta. När jag väl bedömer att de är klara har de tyvärr inte fått den där härligt glacerade grillytan som boken hade utlovat. Det är dock svårt att avgöra om det beror på något fel i själva tillagningsprocessen eller om det är vår dåligt fungerande ugn som ska ställas till svars.
Jag väljer att servera ris till kycklingen. Riset är av Basmatityp och jag smaksätter det med saffran och blandar i rikligt med smör.
Boken föreslår att man ska servera kycklingen upplagd på ett fat med en bädd av salladsblad, färsk koriander, gul lök skuren i ringar och limeklyftor. Det blir snyggt och dessutom gifter sig garneringens smaker väldigt väl med den ugnsgrillade kycklingen.
Att tänka på tills nästa gång:
Jag har nyligen kommit fram till att vi har en riktigt bra samling kokböcker här hemma. Det lilla biblioteket är inrymt i ett hörn i köket och består, enligt mitt ögonmått, av cirka 15 böcker. Lyckligtvis finns där också en indisk kokbok: “The World’s Greatest Ever Curries” (en titel som förpliktigar om något) av Mridula Baljekar och ur den väljer jag ett recept på kyckling tikka.
Receptet förslår att man använder ett knappt halvkilo kycklingfiléer men jag bestämmer mig för att göra en dubbel sats. För min del brukar den metoden vara något av ett vågspel eftersom jag allt som oftast glömmer att dubbla någon eller några av de ingående ingredienserna. Ibland gör det ingen större skillnad medan det andra gånger kan ha en påtaglig effekt på det slutliga resultatet.
Först skär jag kycklingfiléerna i mindre och någorlunda fyrkantiga bitar. Därefter blir det till att blanda såsen som filéerna ska marineras i. Även detta (i likhet med egengjord ärtsoppa) är ett recept som kräver framförhållning och planering med anledning av att kycklingen, helst, ska få ligga till sig över natten i kylskåpet. Såsens bas består av icke smaksatt yoghurt och jag använder en ekologisk variant som påpassligt nog har stått bortglömd i kylen ett tag. Tre deciliter yoghurt blandas med två teskedar av riven ingefärsrot, krossad vitlök, chilipulver och salt samt en fjärdedels tesked gurkmeja, fyra matskedar citronsaft och en matsked hackad färsk koriander. Det behövs även en matsked vegetabilisk olja för att pensla kycklingfiléerna med innan de ska in i ugnen.
Tolv timmar senare har kycklingen marinerat klart. Boken föreslår två olika tillredningsmetoder: filéerna kan placeras i en ugnssäker form alternativt träs på, i förväg blötlagda, grillspett. I boken har de en bild på det tidigare nämnda tillvägagångssättet varför jag också väljer det. Enligt receptet ska kycklingen köras på grilläget på medelhög värme i 15 till 20 minuter. Med vår ugn är det dock inte riktigt fallet, den kräver som alltid en bra bit längre tid än så. Någonstans mitt i grillningsprocessen blir jag osäker på om jag har gjort rätt. Mina kycklingfiléer ser ut att bada i betydligt mer sås än vad de som är på bild i boken gör. Jag bestämmer mig därför för att fiska upp kycklingen ur såsen och flytta över den till en ny ugnsform. Därutöver alternerar jag mellan grilläge och vanligt varmluftsläge för att vara säker på att filéerna blir ordentligt genomstekta. När jag väl bedömer att de är klara har de tyvärr inte fått den där härligt glacerade grillytan som boken hade utlovat. Det är dock svårt att avgöra om det beror på något fel i själva tillagningsprocessen eller om det är vår dåligt fungerande ugn som ska ställas till svars.
Jag väljer att servera ris till kycklingen. Riset är av Basmatityp och jag smaksätter det med saffran och blandar i rikligt med smör.
Boken föreslår att man ska servera kycklingen upplagd på ett fat med en bädd av salladsblad, färsk koriander, gul lök skuren i ringar och limeklyftor. Det blir snyggt och dessutom gifter sig garneringens smaker väldigt väl med den ugnsgrillade kycklingen.
Att tänka på tills nästa gång:
- Prova att trä kycklingfiléerna på grillspett
- Låt kycklingen vara täckt av sås under hela tiden då den är i ugnen
- Hacka några bitar chili och lägg dem i såsen för att bättra på hettan i smaken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar